Hej och välkomna till min nya personliga blogg.

Ska börja rätt på sak och börja prata om något som händer i mitt liv just nu-

När man förlorar någon hastigt i sitt liv, så blir det lätt till att man kanske inte alltid kommer över det så snabbt. 
Men när det gäller till när djur dör hastigt ifrån dig, så blir det en liten mer annorlunda sak för mig antar jag.

djur betyder så pass mycket för mig att jag räknar dem som en familjemedlem.

Kanske inte alla människor som gör det, men jag känner att just när min kattunge blev överkörd nu i Fredags (det är nytt och det är sjukt jobbigt att förlora en katt så pass ung osv) men ändå, jag känner skuld för hennes död, även om jag vet att det är inte är mitt fel, att jag egentligen inte kunnat göra något mer för henne och så vidare.

Men är detta rätt? får man sörja och känna skuld?

Så sjukt, jag märkte sådan skillnad på min andra katt som fostrat denna kattunge som nu inte finns mer.

Ralf som min första katt heter, han verkade deprimerad och var bara allmänt konstig här hemma, verkade leta efter kattungen och såg ledsen ut.  Kanske jag som innbillar mig, men det var så det kändes när jag var nära Ralf.

Jag finner nu mig själv, pratandes med kattungen, säger godnatt, och önskar att hon har det bra och att hon sover gott vart hon nu är. Och för en liiiiten sekund idag, såg jag en fjäril som var mig väldigt närgången och fick någon konstig känsla att det kunde vara hon som på sitt sätt säger till mig att "oroa dig inte, jag kände mig älskad och har ett bra liv nu med"

Så, betyder djuren mer för oss, än vad vi egentligen vågar erkänna för andra människor?

Vila i frid Jinx, du kommer alltid finnas i mitt Och Ralfs hjärtan.